Argentina

Ankomst och julfirande- Llegada y navidad.

Redigera

När vi landade i Buenos Aires, efter ca 27 timmars resa, väntade min familj och min barndomskompis på oss på flygplatsen, Ezeiza.

Vi hade bytt till sommarkläder på planet och visste att det skulle vara varmt, runt 27 grader när vi anlände (kl. 8.45), men det var ändå en chock att komma ut på gatan. Det starka ljuset gjorde ett stort intryck och vilken värme..!! Man kände stadens puls direkt, massor av folk, bilar, ljud…härligt! Så åkte vi till lägenheten som vi hyrt för att checka in.

Jag och mamma.

Yo y mamá.

På flygplatsen med barndomskompisen Faby.

En Ezeiza con mi amiga de la infancia Faby.


Vi hyrde lägenheten genom Air BnB. Den är fin, fräsch och väldigt ljus och passar oss bra eftersom den ligger ca 1, 7 km från mina föräldrars hus, så vi promenerar dit dagligen eller tar bussen. I huset finns det pool och gym (som jag har tänkt använda VARJE DAG, men än så länge är har det stannat vid tanken) och den ligger 50 m från en väldigt stor gata där allt en kan tänkas behöva finns.

Det som inte är bra med lägenheten är att köket är sååå dåligt utrustad! Inte ens en kaffebryggare fanns, så vi tog med en från mamma. Men när vi insåg att det saknades så basala saker som en kniv att skära frukt med, en sax, en stekpanna, etc., kontaktade jag värden som kom med de sakerna dagen efter och med väldigt dåliga ursäkter.

Gymmet är enkelt men ok. Dock fungerar löpbandet inte alltid (igår gjorde den det, men inte idag). Vi tänker att det kommer att vara såna småsaker många gånger och att de tillfällena kommer att ge oss möjlighet att öva oss i tolerans och tålamod 🙂

När vi hade checkat in åkte vi hem till ”los bisas” (förkortning för ”los bisabuelos”, gammelmormor och gammelmorfar, som Arizona kallar min mamma och bonuspappa) för att vila en stund och börja förbereda oss för glillparty på terrasen för att fira julafton. I Argentina får barnen vänta till tolv-slaget på natten för att öppna sina presenter, men vi hade bestämt att jultomten skulle komma efter maten. Tyvärr slocknade Arizona nästan PÅ matbordet, så presenterna fick vänta till juldagen.

Inte ens Papá Noel lockade efter en 27-timmarsresa…

Asado äts i omgångar (tandas). Ofta börjas det med chorizo, som man stoppar i ett litet bröd och garnerar med chimichurri. Så här det ut när den första ”tanda” (omgången) är klar, i det här fallet ”el matambrito de cerdo” som du ser längst fram på grillen.

Bilderna nedan ligger i samma ordning som vi åt.

På juldagen vaknade vi tidigt och åt frukost ute. Det blev klassikern ”café con leche y medialunas” på caféet i hörnet och sen tog vi en låååång promenad, helt jetlagade, till parken där Arizona och resten av familjen var. Det var stekhett ute så vi satt i skuggan av ett av de många frodiga träden, drack mate och så småningom åt medialunas också.

Sen tog vi bilen hem och sov siesta.

Llegada y navidad

Salimos de casa a eso de las 12.00 para tomar el primer avión a Madrid a las 14.45. En España tuvimos unas cinco horas de espera para tomar el vuelo nocturno de Iberia con destino Buenos Aires. Todo salió muy bien. Habíamos pagado extra por un asiento de salida de emergencia y encima habían unas cuantas filas de cuatro assientos vacías, así que la gente se acomodó allí y el asiento de mi lado quedó vacío. Viajamos muy cómodos y con buen servicio.

Antes de aterrizar nos cambiamos de ropa para soportar el calor bonaerense. En Ezeiza nos esperaba mi madre, Lucio, Fabiana (amiga de infancia) y Carlos, su marido. Fue un lindo reencuentro, lleno de calor, ruidos, caos en el tráfico, en fin…llegamos a Buenos Aires 🙂

Fuimos al departamento que donde vamos a vivir Nacho y yo (foto ”stunning studio with ameneties”) a hacer en check-in y dejar el equipaje. El depto. es lindo, muy luminoso y el edificio tienen pileta y gimnasio (que pienso usar TODOS los días :-)). Lo único que no nos pareció bien es que la en la cocinita no hay casi nada, ni siquiera una cafetera, ni una sartencita, ni un bol para hacer una ensalada, ni una cuchilla para cortar una fruta! Le informamos a los dueños que nos trajeron algunas cosas al otro día.

De ahí fuimos a casa a vestir el arbolito de navidad, que estaba esperando a Arizona, descansar un rato y empezar a prepararnos para el asadito navideño. En Suecia, una navidad tradicional se celebra de día. A las tres de la tarde, el canal de tv nacional emite la misma programación navideña de dibujos animados de todos los años, que empieza con el Pato Donald y sigue con un potpurri de escenas de películas de Walt Disney. Después de ver eso en familia, se come un bufet que tiene jamón, arenques adheresados de distintas maneras, Janssons frestelse (papas al horno con crema y anchoas), salmónes fríos y calientes, papas cocidas, quesos, costillitas de cerdo (ribs), en fin. Abajo ven una foto de una mesa de navidad típica. Los regalos se suelen abrid después de los dibujos animados o después de la cena, así que les niñes no tienen problemas para mantenerse despiertos, como en Argentina, donde tienen que esperar hasta las 24.00 hs. Arizona, no llego ni a las 21.00 y se quedó dormida practicamnete sobre la mesa navideña, a pesar de hacer grandes esfuerzos. Pero antes de dormirse, decidimos abrir los regalos el día de navidad y le pusimos un colchón el la terraza donde soñó algunos de sus primeros sueños argentinos hasta que la bajamos a la habitación.

El asado, que por supuesto hizo Lucio, estuvo ESPECTACULAR! Empezamos con un matambrito de cerdo que se te deshacía en la boca. Seguimos con unos chorizitos re-sabrosos con pan, morcilla, asado de tira, vacío y rematamos con un vacío grueso que era una manteca . En las fotos de arriba ves las tandas. Todo esto acompañado por vinos exquisitos. Para terminar, no podía faltar en casa de Lucio, una mesa de dulces! Nacho y yo nos fuimos caminando a casa, que queda a unas 15 cuadras, y a dormir como lirones!

Típica mesa navideña sueca.

De todas maneras, acostumbrados a mandrugar por el trabajo, nos despertamos a las 7 de la mañana 🙁 De a poco vamos a ir cambiando el ritmo y esperamos poder dormir hasta más tarde ya que no vamos a trabajar en 8 meses!! Desayunamos café con leche y medialunas en la esquina de casa y nos fuimos caminando a la plaza donde estaba el resto de la familia a tomar mate y comer facturas. Después volvimos a casa a dormir la siesta.

Cassandra pasó un día con fiebre, dolor en el cuerpo y el estómago bastante revuelto, pero al otro día no tuvo síntomas. Así que Nacho y yo pasamos a buscar a Arizona y fuimos a pasar el día a Plaza Francia. Ahí había una exposición de tecnología y ciencia para su edad, así que la visitamos y después de recorrer los puestos de artesanías, nos tiramos en el pasto a escuchar a un grupo de candombre. Arizona bailó, cantó y no quería volver a casa. Por suerte habíamos ido en ”El Leoncito”, el auto de Lucio, así que nos resultó muy cómodo movernos por la ciudad.


Vecka 2 – Semana 2

Ojj, så mycket att berätta!

Den 29 fyller Lucio (Andreas bonuspappa) år, så det blev en asado till! Den här gången för 26 personer. Lucio bjöd på köttet, mamma och jag fixade salladerna, Cassandra lagade en fantastiskt god ”chocotorta” och Nacho ansvarade för att ställa i ordning bord och duka. Det blev en mycket trevlig fest som krävde lite vila dagen efter :-). Sen var det bara att ladda inför nyårsafton, som vi tillbringade på terrassen hemma med ett fåtal vänner. Det blev grillade, citronmarinerade kycklingar med ugnsbakad potatis och sallad, mycket goda viner, champagne och gottebord. Allt under stekande, fuktig värme. Arizona orkade inte heller den här gången hålla sig vaken till tolvslaget (morgonmänniska!).

Cassandra hade dagarna efter ankomsten innan haft feber, ont i kroppen och i magen, men det hade gått över efter en dag. Men den 31 mådde hon inte så bra och gick och la sig direkt efter 12-slaget.

På nyårsdagen var Cassandra och Arizona hemma hos oss hela dagen. Arizona ville bada i poolen men vädret var inte så bra. Det blev så småningom regn och vi la oss i sängen för att kolla på film. Cassandra började må dåligt igen, fick feber, frossa och ont i hela kroppen så hon låg och vilade hela eftermiddagen. Hon fick medicin som Nacho och jag hade tagit med oss till resan och vi bestämde oss för att besöka ett sjukhus dagen efter om det inte blev bättre.

Jag kollade på mammas fotoalbum. Vilken nostalgitripp! Här nedan ser du några gamla bilder:


Hospital Alemán

Efter samtal med S.O.S. i Danmark, som är första kontakten när en behöver utnyttja reseförsäkringen, hamnade vi på Tyska Sjukhuset, där vi blev väl mottagna. Cassandra undersöktes inom en timme efter ankomsten och läkaren konstaterade att det inte var allvarligare en en matförgiftning, ordinerade antibiotika, mycket vätska och diet under några dagar. Skönt att det inte var blindtarmen eller något annat av allvarligare karaktär!

Resten av familjen åkte hem till mamma och Lucio, så Nacho och jag passade på att shoppa lite eftersom vi befann oss på en för ändamålet passande gata :-).

Det blev presenter till Cassandra och Arizona (bild kommer så småningom) och ett fåtal plagg till mig, Andrea. Jag är väldigt glad över dem eftersom min packning (12 kg i ryggan, necessärer inkluderade) lämnade mycket därhän med tanke på ett bekvämt stadsliv i Buenos Aires.


Den mörka tröjan är från Zara och den ljusa från Cuesta Blanca. La remera oscura de Zara, la clara de Cuesta Blanca. Shorts de Zara y apatos de Mary & Joe.

Militärgröna shorts från Zara och skor från Mary & Joe (de senare ett riktigt kap!)

Semana 2

El 29 de diciembre es el cumple de Lucio, así es que comimos otro asadito, esta vez para 26 personas!! Lucio preparó el asado, mamá y yo hicimos las ensaladas, Cassandra se encargó de las tortas y Nacho de armar las mesas adentro, ya que llovió y no se pudo comer en la terraza. Fue una linda fiesta con actuaciones estelares de Los Tres Hermanos Salas-Oroño y el dúo de magia Arizona-Bisagol. El día siguiente requirió descanso general, y después ya hubo que empezar a prepararse para festejar el fin del 2018 y la llegada del 2019, que pasamos en la terraza con la familia y unos pocos amigos. Comimos unos pollitos al limón asados con papas al horno, ricas ensaladas y vinos. Brindamos el 2019 con champagne. Arizona no pudo mantenerse en pie esta vez tampoco (niñe matutine). El calor y la humedad estaban aplastantes!

El primer día del año Cassandra y Arizona vinieron a nuestra casa para ir a la pilteta pero a Cass le volvió la fiebre y el dolor de estómago. Como se puso a llover, nos pasamos la tarde mirando películas y descansando y decidimos ir al médico al otro día si no se le pasaba.
Lamentablemente, así fue. Después de contactarnos con su seguro de viaje en Dinamarca, S.O.S. Alarm, fuimos al Hopsital Alemán (foto más arriba) según las indicaciones. Allí nos atendieron el el plazo de una hora; la doctora constatók que era una simple intoxicación y le recetó antibióticos, dieta y un protector estomacal. Todo funcionó muy bien y nos fuimos aliviados por haberse descartado cosas más serias.

Como el hospital está en una zona movida, Nacho y yo aprovechamos para ir de compras. Resutó ser que Arizona ligó algo, Cassandra también y yo me compré algunas cositas que me hicieros sentir más cómoda en la vida urbana, ya que en 12 kilos, como traía mi mochila (es verdad aunque usted no lo crea!), no se puede traer gran variacion de ropas. (foto arriba).


FIBA-Buenos Aires internationella teaterfestival

Sista veckan som vi var i stan började el Festival Internacional de Teatro de Buenos Aires, med MÄNGDER med intressanta evenemang som vi missar. Tims Robbins och sin Actors Gang inledde med pjäsen The New Colossus, som tyvärr floppade. Lola Arias kom från Berlin med sin Atlas des Kommunismus, men biljetterna tog slut omgående, så vi kunde inte se den.

Det vi såg var en FAN-TAS-TISK föreställning från Chile, Estado Vegetal, regisserad och skriven av Manuela Infante och spelad av den hyperbegåvade skådisen Marcela Salinas. Läs artikeln under länken ovan (använd sökarens översättare). Obetalbar pärla!!

Marcela Salinas i Estado Vegetal

Efter föreställningen gavs en möjlighet att prata med ensemblen om pjäsen och arbetsprocessen vilket vi naturligtvis var med på. Sen gick vi, helt uppfyllda av konsten, till den peruanska restaurangen Pasamayo, adress:
Pres. Tte. Gral. Juan Domingo Perón 1307. rekommenderas varmt! Vi var tre i sällskapet och började med var sin pisco sour (en av mina favoritdrinkar) som var såååå god. Sen beställde vi rätter att dela: en entre med causas, en ceviche  och en ris med skaldjur som vi sköljde ner med hjälp av en kall Chardonnay. Allt av högsta kvalitet för ett i svensk valuta mätt, mycket bra pris: 133 kr/person (1600 ARS).


Hej då, Buenos Aires! Resans första etapp är över

Då var det över! De första fem veckorna tillbringade vi i min hemstad. Eftersom vår dotter och barnbarn var med under den här tiden hängde vi mycket på ”plazas”. En plaza är en park där det oftast finns lekplats för barnen, bänkar för föräldrarna, det kan finnas joggingspår och grönområden där folk sitter och dricker mate, solar eller läser. De finns i mängder över hela staden och i alla storlekar. Några av de mest kända är Plaza Francia (där det även finns en marknad med fint hantverk på helgerna), Plaza Dorrego i San Telmo, Buenos Aires ”gamla stan” (marknad även här), Plaza Serrano (plazoleta Julio Cortazar i hippa kvarteret Palermo Soho).

Den som jag kallar ”Andreas etapp”, med allt det innebär att komma ”hem” till födelselandet, återupptäcka platser, människor och smaker, falla tillbaka i relationsmönster som legat i dvala och ta sig ur dem igen för att med små, avbrutna steg utveckla förhållandena till sina kära, är över.

Mitt liv är fullt av avsked.

Nu gör vi en kort parentes hos en kär vän i Patagonien där vi tänker vara i ca. fem dagar och sen åka över Anderna till Chile, där ”Nachos etapp” börjar.

Vi åkte buss hit från Buenos Aires. Resan, med företaget Chevallier, skulle ha tagit 18 timmar men tog 21 eftersom Buenos Aires-polisen besökte bussen kl. 1 på natten, gick igenom folks resväskor och rörde om i hela bagageutrymmet. Delar av vägen var också under ombyggnad, vilket fördröjde resan ytterligare. Tyvärr är det en mycket vanlig företeelse i Argentina nuförtiden eftersom presidenten och hans vänner äger byggföretagen. Det pågår byggnationer överallt enligt det vi fått erfara och hela tiden enligt det lokalbefolkningen har berättat.

Bussbiljetten kostade ca. 250 SEK/person och inkluderar tilltugg, middag och samma tilltugg till frukost. Vatten och juice finns ombord, men min rekommendation, om du funderar på att göra en sån resa, är att du tar med dig vatten, mellis och en liten flaska vin till den väldigt enkla och kolhydratrika middagen, så att du kan sova gott efteråt. Sätena kan dras bak till halvliggande ställning och var faktiskt väldigt sköna, men det var ändå svårt att få vila eftersom det var hållplatser där passagerare klev av och på under hela resan.

Så vi kom fram runt 12-tiden, blev hämtade av kompisen och hans dotter, åkte till deras fantastiska hem, åt en supergod lunch som blivande kocken, 15-åriga Nina lagade och sov sedan en rekordlång siesta till klockan åtta på kvällen.  Nu står Nina i köket igen och bakar den hemlagade pizzan som ska intas när Jorge kommer hem efter repetitionerna av sin egen pjäs med teaterensemblen. Ser fram emot att få se lite av pjäsen och hans teater. Återkommer med bilder och berättelser! I´m back, dudes!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *