San Cristobal de las casas, Chiapas
Idag lämnade vi San Cristobal, men en bit av våra hjärtan kommer alltid att finnas kvar där. Eller rättare sagt på hostel Wanderlust, där vi skulle bo i en vecka men blev kvar i tio dagar. En av de två killarna som driver stället heter Alberto och har pluggat sin masterutbildning i Kiruna, så det blev en del samtal om Lappland, norrsken, svenska traditioner och annat smått och gott. Det blev också en hel det samtal om litteratur, resor och livet och jag körde min första drama-workshop på engelska någonsin, det ni…
San Cristóbal var tidigare Chiapas huvudstad, med det flyttade för några år sedan till Tuxla. I San Cristóbal reste sig zapatisterna 1994 i uppror, intog stadshuset och krävde rättigheter åt ursprungsbefolkningen med vapen. Män, kvinnor och barn deltog i upproret och tjugofem år senare finns det fem områden i Chiapas där zapatisterna lever i eget folkstyre, separerade från statsmakten som de inte anser vara legitim.
Vi besökte ett zapatistiskt område, Caracol II i staden Oventik för att själva skaffa oss en uppfattning om det unika fenomenet med folkstyre.
San Cristobal är speciell på många andra sätt också. Till exempel har de lokala myndigheterna tecknat ett avtal med Coca-Cola som ger bolaget första tjing på områdets rena vatten. Det som blir kvar går till allmänheten. Ni kan själva tänka er vad implikationerna av en sådan affär är. Allt vatten måste köpas och även det är av tvivelaktig kvalitet. Av andra gäster på Wanderlust fick vi lära oss att det enda märket som med säkerhet dög att dricka är Bonafont, som tillhör gruppen Danone med spanskt ursprung.
I förrgår, lördags, arrangerades en festival ”Mot Coca-Cola- För vattnet” i stan. Tyvärr var allmänhetens deltagande lågt. Det saknas medvetenhet om vad som sker. Det är inte ovanligt att se mammor, särskilt bland ursprungsbefolkningen, mata sina bebisar med Coca-Cola.
Idag lever i Mexico 121 miljoner människor. 21, 5 % av dessa anser sig tillhöra ursprungsbefolkningen, med ett eget språk, egen kultur och egna traditioner. Det finns idag 68 ursprungsspråk med 364 variationer i hela landet och de främsta språken utifrån andelen talande är Náhuatl, Maya och Tzeltal källa: https://www.gob.mx/cms/uploads/attachment/file/121653/Infografia_INDI_FINAL_08082016.pdf .
Stan är läcker. Det kryllar av turister trots att det är lågsässong nu. I hela Mexico är det full med argentinare som har etablerat sig här och många har restauranger, så vi har ätit gott kött, empanadas, pasta och pizza även här.
Vi gjorde några betydande utflykter även här. Först besökte vi mayaruinerna Toniná. Vilken upplevelse! Och igår var vi på kaskaden El Chiflón och sjöarna i Montebello. Vi for kl 8 på morgonen och kom hem 21.00, trötta men fyllda av beundran för den fantastiska naturen. Turen kostade 300 mexikanska pesos per person (150 sek); i priset ingick hämtning hemma och inträde till naturparkerna. Separat bekostade vi maten ( som var mycket enkel och kostade ca 60 sek/person på en av naturreservaten) och det var valfritt att åka linbana nerför El velo de novia, vilket vi valde att göra för 100 sek var.