Food – Living la vida hermosa

2 juni, 201919 september, 2022

Första dagen i CDMX- Cuidad de México

Nedan ser du några få bilder från La Alameda Central.

Den här staden är såååå cooool!

Vi åkte buss med ADO Gl från Oaxaca till México (som alla kallar huvudstaden i landet). Resan tog 7 timmar och kostade runt 300 kr/pers. Vi tog en taxi från bussterminalen till vårt vandrarhem (trodde vi, ja) som visade sig vara ett hotell. Vi har kommit fram till att bästa sätten att bo är på vandrarhem, där vi har möjlighet att laga vår egen mat, äta nyttigare och vad vi vill, veta hur maten är rensad och tillagad (för att slippa magsjuka) och spara pengar till roligare saker, t.ex. kulturaktiviteter eller lyxigare rum. Vi har alltid valt egen toalett i rummet och dessutom har vi lärt känna folk, vi har fått massor med bra tips och vi har lärt oss av andra resande, så vi föredrar det framför hotell. Om det inte går att hitta något bra är lägenhet via AIR BnB också ett bra val. Där kan vi sköta vårt hushåll och tvätta kläderna men missar förstås chanserna att umgås med andra.

Så, vi blev besvikna när vi insåg att det var fel uppgifter på Booking.com och jag kontaktade en Airbnb-värd som erbjöd ett rum i ett hus. Vi åkte och tittade på det dagen efter ankomsten till stan och blev väldigt förtjusta i stället eftersom det ligger en tunnelbanehållplats från Coyoacán, som är en av de bästa områdena i stan, där t.ex. Fridas hus ligger. Dessutom är vi de enda gästerna i huset så vi kommer att ha det för oss själva. Tyvärr hann någon boka några dagar under tiden vi åkte hem (utan wi-fi), så vi kan inte flytta dit förrän på torsdag nästa vecka, men vi är glada ändå. Passar på att utforska innerstan, där vi bor nu, ordentligt under tiden.

Igår besökte vi Museo Mural Diego Rivera. Tyvärr var det ”bara” den gigantiska muralmålningen ”Sueño de una tarde dominical en La Alameda Central” som visades eftersom de andra salarna höll på att iordningställas. Men det var absolut värt att gå in ändå. Entrén kostar, liksom på de flesta museerna i stan, 70 pesos/person, dvs. ca 35 Sek; och på söndagar är museerna gratis för alla. OCH lärare kommer in gratis på många. Det finns över 150 muséer i D.F. -Distrito Federal!

Efter museibesöket åt vi lunch för ca 35 kr/pers. i närheten; vi hade redan promenerat run La Alameda Central, men vi ville se El Zócalo, det stora torget som ni säkert har sett på film, så vi tog en promenad som ledde oss genom stans gågata.

Gågata mot El Zócalo
Calle peatonal hacia El Zócalo

I El Zócalo var det zapatistisk manifestation. Jag har i tidigare inlägg försökt förklara vad den zapatistiska rörelsen är, så se där om du undra. Det var talare, föräldrar till försvunna och dödade indianer och en tydligen känd musiker vid namn Lengua Alerta som var sååååå bra. Kolla videon nedan:

Lengua Alerta

Sen hoppade vi på en turistbuss för 180 pesos var (ca 90 sek). Turen tog ca två timmar och jag tycker att man får en bra bild av hur staden är organiserad och vilka platser som är viktiga och bör besökas. Alla bilderna nedan är tagna från bussen, tills det började störtregna och vi var tvungna att sätta oss i nedre däck, där en knappt såg ut pga. de igenimmade rutorna.

Trötta, hoppade vi av bussen vid Monumento de la Revolución eftersom vi bor typ 50 meter därifrån. Men vi var hungriga och törstiga och det var fredagkväll. Eftersom vi hade läst att det händer mycket på stans terrasser tänkte vi att vi borde testa en. Vi frågade på första bästa ställe och fick reda på att det var ett event på Terraza Cha Cha Cha, eftersom de firade sitt ettårsjubileum med pompa och ståt och hade hyrt in fem chefs, det var fem öppna barer och DJ:s ända till 1.30 för endast 800 pesos per person 🙂 Vi nappade och hamnade på väääärsta stället med bäääääääääästa maten och goooodaste drinkarna. Eftersom det var delade bord satte vi oss med en kille som var där med sin partner. Båda var super-trevliga och vi satt och pratade med dem hela kvällen. Det visade sig att Alejandro var där för att recensera maten eftersom har är matjournalist. Alexander, från USA talade en utsökt flytande spanska och lever i Mexico med Alejandro och livnärs sig som systemutvecklare. Vi hade en supertrevlig kväll!

Monumento a la Revolucion
Almejas exquisitas. Urgoda gourmetmusslor
Alejandro y Alexander.
Jaiva desnuda. Deliciosa!
Terraza Cha Cha Cha
En av barerna
Bordsgrannarna
Ansvarig för serveringen

1 april, 201919 september, 2022

Guayaquil, ciudad de grandes contrastes.

Staden har ca 3 miljoner invånare och är MYCKET större än vi trodde innan vi kom. Den är omgiven av floden Guaya och har ett rikt kulturliv och mycket spännande arkitektur. Tyvärr är den sociala situationen mycket svår för många och vi har sett en del bråk och våldsamma konflikter. Det är svårt att se misären, framför allt hos äldre och barn. Guayaquil är Ecuadors näst största stad. I skrivande stund har det varit både översvämningar av fyra stora floder i närheten av provinsen och jordbävningar som kändes tydligen ända till Quito, där vi befinner oss nu. Det hände till havs utanför Santa Helena och inga skadade är rapporterade.

Staden är riktigt vacker. Den äldsta delen heter Las Peñas och det sägs att Che Guevara semestrade där. Vi letade ivrigt efter huset där han bodde, men det har rivits ner för att ge plats åt en trappa som leder upp till området. Där gick vi, förstås, och hittade Guayaquils skola för scenkonst- El instituto de Artes Escénicas Paulsen. Huset är fantastiskt vackert och som tur var, visade det sig att när vi besökte det var det internationella teaterdagen. Dagen till ära visade scenen dramatiserade texter med temat ”venezolanska invandrare”, vilket är högst aktuellt; så vi tog en god drink i den fina miljön innan föreställningen och njöt för fullt av att kunna få en kulturell upplevelse.

Det är dock stora sociala kontraster. Vi bodde på hotell Alexander, som ligger i stadens ”centro histórico”; vi mötte många tiggare, prostituerade och Nacho t.o.m. bevittnade ett stort bråk som började med två kvinnor och slutade med ett trettiotal inblandade. Polisen har stor närvaro i staden, men i det här fallet ingrep de inte ens. Det är uppenbart att situationen i Venezuela drabbar hela Sydamerikanska regionen genom den stora utvandringen. Många venezolaner har lyckats etablera sig i sina nya hemländer men långt ifrån alla. Vi har inte en enda gång hört någon beklaga sig över invandringen eller vara otrevlig mot andra.

Transporten är väldigt billig i Ecuador. För att nämna ett exempel, kostade det oss 4 dollar -ja, här används nordamerikanska dollar- att åka ca 30 km från flygplatsen till stan. Vi promenerade mest, och den enda kvällen vi gick ut åkte vi taxi från och till hotellet. Den kvällen, i torsdags, rekommenderade hotellvärden oss att besöka ett ganska nytt ställe vid namn ”Guayarte”, ett område vid floden där det finns en mängd restauranger, väggmålningar och vackra byggnader och skulpturer och där vi kunde äta en god måltid. Annars var maten inget att hänga i julgran, tyvärr. Det äts mycket friterat, både fisk och kyckling, yucca, ris, bönor och ”patacones” en sorts matbanan som friteras och allt detta gärna på en gång.

Mercado del Río
Mural en Las Peñas
Instituto de artes escenicas Paulsen
Arturo Prat aqui también
Las Peñas
Flora
Las Peñas
El Malecón

Guayaquil, ciudad de contrastes.

Esta es una gran ciudad de 3 millones de habitantes. Es imteresante arquitectónicamente, como verás en las fotos y de gente muy amable.

Lamentablemente, se ve mucha miseria y bastante delincuencia. Nosotros no hemos bebido ningún trago amargo hasta el momento, pero sí hemos visto de lejos situaciones violentas y mucha necesidad. Muchísima gente pide en la calle y lo que es tristísimo, es ver a tanto chico venezolano mendigando.

La moneda de acá es el dolar norteamericano. Los transportes son muy baratos; por ejemplo, nosotros pagamos 4 dolares desde el aeropuerto hasta pleno centro, donde queda nuestro hotel. Los hoteles son relativamente baratos pero de bajo estàndar. La comida no es muy buena; se come mucho arroz, a menudo con ”frejoles” y pollo y bastante fritura. Un almuerzo simple puede costar unos 3 dólares y comer en, por ejemplo Pizza Hut, cuesta alrededor de 15 dólares por persona. Como ves, grandes contrastes en los precios también.

13 mars, 201919 september, 2022

Lima

I Lima bor vi hos vännen Jaime Campodónico, en emblematisk utgivare i den spansktalande världen. Här har vi vår ”bas” och kommer att ta oss med mindre packning till Nazca, Pisco, Cuzco, Machu Picchu, Urumbaradalen (den heliga dalen) och delar av norra Peru innan vi far vidare till Ecuador. Vi hade hyrt bil i 11 dagar för första delresan men avbokade när vi insåg att det var begränsade km det var frågan om. I stället blir våra färdmedel bil, flyg, tåg och buss.

Att komma till en storstad som Lima har ju sina fördelar. Ökenklimatet torkade ut huden och håret ordentligt så i morse, när vi var på rekognoseringstur där vi bor gick vi förbi en salong. Jag kunde inte motstå frestelsen och gick in för att fråga vad det skulle kosta att göra pedikyr och få de sargade fötterna att se anständiga ut igen. De hade ett paketpris för händer och fötter som inte gick att tacka nej till, så det blev manikyr, pedikyr, noppning med tråd av ögonbrynen och en keratinampull för det svinto jag hade som hår. Hela kalaset för 95 peruanska soles, dvs. ca 280 kronor!! Jag är helnöjd med mitt stadsjag!

Jaime hade en del planer för oss, så när han kommer hem från jobbet, ca 14.00 ska vi inta lunch på ett japanskt ställe där de serverar den berömda fusionen mellan japanskt och traditionellt peruanskt. Och i kväll blir det middag på ett annan bra ställe, så snart börjar vår gourmet-tur! Bilder och priser kommer.

Tillbaks efter första lunchen: matenshimmlen!

Leche de tigre
mushame de pulpo
Ronda fría especial
En av ägarna-Uno de los dueños
Pil pil de mariscos
Entero de chita
Picarones
La dolorosa- ”Den smärtsama”.

17 februari, 20192 juni, 2019

Àgila Sur, utanför Santiago de Chile- Àgila Sur, afuera de Santiago.

Vi anlände med buss från Puerto Montt för två dagar sedan. Vi klev av bussen ungefär 60 km innan terminalen och , trots att vi hade sagt till flera gånger vilken hållplats vi vill bli släppta på, hamnade vi fel. Det var ingen större skada eftersom vi hade tillgång till sociala medier, så efter att ha väntat på vän Marco en stund, kontaktade vi honom och fick då reda på att han stod en hållplats längre bort. Som sagt, det tog kortare tid för honom att nå fram än det tog för oss att gå över till andra sidan motorvägen.

Hans fantastiska hem ligger på berget, och nr vi kom fram efter en hel del guppande, möttes vi av hans hundar och Helena. Resten av den dagen tillbringade vi med att lära känna Helena, huset och Lupita (favorithunden), bada i poolen, gå igenom gamla minnen, äta och dricka gott.

Här får ni se bilder på huset:

Casa de Marco y Helena, Condominio Natural Águila Sur.

Al llegar a Santiago desde Puerto Montt, nos estaba esperando Marco. Teníamos que bajar del bus 60 km antes de llegar a la terminal, cosa que habíamos hablado con el auxiliar del bus desde que comenzó nuestro viaje, pero resultó que nos habían dejado una estación antes de lo previsto. Por suerte, teníamos acceso a las redes sociales desde el único teléfono que nos queda, ya que el de Nacho quedó en un colecivo bonaerense, así es que nos pudimos comunicar para cercionarnos de si estábamos en el lugar acordado o no. Al descubrir que no, tardamos más Nacho y yo en cruzar la carretera por la la pasarela de lo que tardó Marco en llegar hasta nuestro parada.

Al llegar a la casa, en la ladera de la montaña, nos recibieron varios perritos. Helena también estaba en la casa, así que tuvimos el gusto de conocerla después de muchos años. Pasamos el día charlando, bañándonos en la pileta, conociéndonos y comiendo y bebiendo cosas ricas.