Staden har ca 3 miljoner invånare och är MYCKET större än vi trodde innan vi kom. Den är omgiven av floden Guaya och har ett rikt kulturliv och mycket spännande arkitektur. Tyvärr är den sociala situationen mycket svår för många och vi har sett en del bråk och våldsamma konflikter. Det är svårt att se misären, framför allt hos äldre och barn. Guayaquil är Ecuadors näst största stad. I skrivande stund har det varit både översvämningar av fyra stora floder i närheten av provinsen och jordbävningar som kändes tydligen ända till Quito, där vi befinner oss nu. Det hände till havs utanför Santa Helena och inga skadade är rapporterade.
Staden är riktigt vacker. Den äldsta delen heter Las Peñas och det sägs att Che Guevara semestrade där. Vi letade ivrigt efter huset där han bodde, men det har rivits ner för att ge plats åt en trappa som leder upp till området. Där gick vi, förstås, och hittade Guayaquils skola för scenkonst- El instituto de Artes Escénicas Paulsen. Huset är fantastiskt vackert och som tur var, visade det sig att när vi besökte det var det internationella teaterdagen. Dagen till ära visade scenen dramatiserade texter med temat ”venezolanska invandrare”, vilket är högst aktuellt; så vi tog en god drink i den fina miljön innan föreställningen och njöt för fullt av att kunna få en kulturell upplevelse.
Det är dock stora sociala kontraster. Vi bodde på hotell Alexander, som ligger i stadens ”centro histórico”; vi mötte många tiggare, prostituerade och Nacho t.o.m. bevittnade ett stort bråk som började med två kvinnor och slutade med ett trettiotal inblandade. Polisen har stor närvaro i staden, men i det här fallet ingrep de inte ens. Det är uppenbart att situationen i Venezuela drabbar hela Sydamerikanska regionen genom den stora utvandringen. Många venezolaner har lyckats etablera sig i sina nya hemländer men långt ifrån alla. Vi har inte en enda gång hört någon beklaga sig över invandringen eller vara otrevlig mot andra.
Transporten är väldigt billig i Ecuador. För att nämna ett exempel, kostade det oss 4 dollar -ja, här används nordamerikanska dollar- att åka ca 30 km från flygplatsen till stan. Vi promenerade mest, och den enda kvällen vi gick ut åkte vi taxi från och till hotellet. Den kvällen, i torsdags, rekommenderade hotellvärden oss att besöka ett ganska nytt ställe vid namn ”Guayarte”, ett område vid floden där det finns en mängd restauranger, väggmålningar och vackra byggnader och skulpturer och där vi kunde äta en god måltid. Annars var maten inget att hänga i julgran, tyvärr. Det äts mycket friterat, både fisk och kyckling, yucca, ris, bönor och ”patacones” en sorts matbanan som friteras och allt detta gärna på en gång.
Mercado del Río 
Mural en Las Peñas 
Instituto de artes escenicas Paulsen 
Arturo Prat aqui también 
Las Peñas 
Flora 
Las Peñas 
El Malecón 
Guayaquil, ciudad de contrastes.
Esta es una gran ciudad de 3 millones de habitantes. Es imteresante arquitectónicamente, como verás en las fotos y de gente muy amable.
Lamentablemente, se ve mucha miseria y bastante delincuencia. Nosotros no hemos bebido ningún trago amargo hasta el momento, pero sí hemos visto de lejos situaciones violentas y mucha necesidad. Muchísima gente pide en la calle y lo que es tristísimo, es ver a tanto chico venezolano mendigando.
La moneda de acá es el dolar norteamericano. Los transportes son muy baratos; por ejemplo, nosotros pagamos 4 dolares desde el aeropuerto hasta pleno centro, donde queda nuestro hotel. Los hoteles son relativamente baratos pero de bajo estàndar. La comida no es muy buena; se come mucho arroz, a menudo con ”frejoles” y pollo y bastante fritura. Un almuerzo simple puede costar unos 3 dólares y comer en, por ejemplo Pizza Hut, cuesta alrededor de 15 dólares por persona. Como ves, grandes contrastes en los precios también.
