4 juni, Monumento a la Revolución

Idag var vi trötta, så vi åt frukost på kafé Don Porfirio mitt emot Monumento a la Revolución och sen besökte vi monumentet. Eftersom vi vaknade till nyheten att vår dotter hade avslutat sin masterexamen med att få skolans viktigaste stipendium och pris, firade vi med middag på den argentisnka restaurangen Cambalache i stadsdelen Polanco senare på kvällen.

Polanco är för övrrigt där de bästa matställena finns i stan. Cambalache var väldigt bra, dyrare. men av ypperlig kvalitet. Vi började med att skåla i cava och mezcal och fortsatte sen med grillad lamm och gris till en enkel (men enorm) sallad, guacamole, gott hemlagat bröd, en flaska vin. Vi kunde inte äta allt som serverades, så jag rekommenderar att beställa en kötträtt och dela på den. Hela kalaset gickc på ca 1300 Sek, vilket är ganska mycket här, men med svenska mått mätt, lite pengar för en fantastisk middag på lyxrestaurant. Servicen kunde inte vara bättre. Men det gäller överlag i Mexiko.

Tredje dagen i CDMX- Ciudad de México

Alltså, den här staden är helt otrolig. Det finns över 150 museum och det ena är bättre än det andra! Teater, musik, litteraturevenemang, dans, du hittar ALLT , överallt och hela tiden.

Idag var vi på en Rubinsteinkoncert för piano på Amfiteater Simon Bolivar. Scenens fond utgörs av Diego Riveras allra första muralmålnig. Bara det!!

Sen ville vi besöka El Palacio de Bellas Artes, en av stans vackraste byggnader och med en imponerande konstsamling. Tyvärr blev jag arg på hur folk behandlades när vi skulle hämta ut våra gratisbiljetter (entrén är fri på söndagar) och vägrade att gå in. Jag kan nu erkänna att jag ångrar det och jag kommer att betala min entrébiljett och besöka stället. Något annat vore dårskap.

Curanto och bad vid fötterna till tre vulkaner-Curanto y baño a los pies de tres volcanes.

Dagen i Frutillar idag vär nästan omöjlig att beskriva.

Vi gick upp strax före kl. 9 i morse och åt frukost hemma. Ariel hade dukat färdigt när vi gick upp och jag, son.hade tänkt dricka endast mate till frukost (kilona bara rusar iväg) hade inte hjärta nog att inte sätta mig till bords och äta av allt det goda. Efteråt väntade en biltur runt Puerto Montt i bilen och kl. 12 skulle vi infinna oss i El Frutillar för lunch hemma hos Lorena och Juan Carlos.

Efter några turer kom vi fram till det sagolika stället ni ser bilder på nedan och en curanto som vi bara hade hört talas om och som nu låg framför oss i sin bästa version! Curanto är en gryta bestående av skaldjur, kött, rökta korvar och grönsaker som förr i tiden tillagades i en grop i jorden, uppvärmd med heta stenar. Numera tillagas rätten i en jättelik gryta. Vi var 11 personer till bords och curanton var en sann kulinarisk upplevelse.

Efter en lång pratstund och genomgång av familjens fotoalbum gick vi ner till stranden för att ta ett dopp. Det blåste ganska kallt, men det var varmt i vattnet och vilken utsikt!! Att bada nedanför tre imponerande vulkaner är någon en inte gör varje dag…

När vi kom tillbaka till huset var det dukat för ”once” (mellanmål) med en mängd godsaker, bl. annat en del tyska kakor! Sen åkte vi hemåt, efter en rundtur i omgivningarna.

Cuando llegamos de Bariloche a Puerto Montt, nos estaban esperando Marcel y Gustavo en la terminal de buses. Nos llevaron a casa de nuestros anfitriones, Ariel y Juvenal, para dejar el equipaje y salinos hacia la casa de Margarita (Tita), donde nos esperaban con una riquísima cena. Allí también estaba Lucho, hermado de Gustavo, Tita y Ariela, así es que conocimos a la familia, encantadora! Después de cenar dimos una vuelta en coche por Puerto Montt y nos fuimos a casa a dormir. Ya estábamos invitados a casa de Lorena y Juan Carlos para almorzar el día siguiente. Allí conocimos a otros integrantes de la familia, por ejemplo a Mónica y Lorena, hijas de Tita, a Lily y Kristel (hijas de Lorena), Axel (hijo de Mónica).

De almuerzo, nos esperaba un curanto delicioso en un lugar precioso, desde donde se ven los tres volcanes Osorno, Calbuco y Puntilludo.

Después de almorzar, vimos álbumes de fotos familiares, compartimos recuerdos y anécdotas y después bajamos (un grupo de valientes) a la playa a darnos un baño alos pies de los volcanes. Corría viento frío, pero el agua estaba exquisita.

Al vilver al quincho, nos esperaba una ”once” riquísima, donde pudimos deleitarnos con cújenes típicos de la zona (estilo alemán, por supuesto). Gracias a los anfitriones y a todos loq ue de alguna manera formaron parte de este día por momento inolvidables!